Det var när My blev kär i Scully i Arkiv X som hon förstod att hon gillade tjejer. Ingen annan fick veta så klart. För hur ska man som 14-åring berätta för hela släkten och kompisarna att man är lesbisk? Fast hur ska man kunna låta bli?
”Finns du tjej som dras till både killar och tjejer?” Som fjortonåring satte regissören Cecilia Neant-Falk in en kontaktannons i tidningen OKEJ Det kom svar från hela landet. Femton år senare satte hon in samma annons igen. My, Joppe och Natalie var tre av de 80 tjejer som svarade…
”Du ska nog se att det går över” har spelats in under 4 år och är resultatet av ett unikt projekt med material direkt från tonårsgarderobens dunklaste vrår. My, Joppe och Natalie har låst dörren, slagit på kameran och berättat allt. Om mamma och pappa som inget vet, om NO-läraren som säger att det är fel i generna på homosexuella, om att bo i ett samhälle där alla vet allt om alla. Om ”Fucking Åmål”, fast på riktigt! Om att växa upp som homoagent i en heterovärld.
Filmen är ett djärvt collage av tekniker och medier som DV-cam, gamla arkivbilder och Super 8 vilka ackompanjeras av ett digert soundtrack med artister som Stina Nordenstam, Ani Di Franco och Eva Dahlgren. Åskådaren bjuds in i ett brokigt tonårs-landskap av rädsla, ilska, utanförskap, men framförallt av mod och lust. Det handlar om att våga lita till sin egen vilja och känsla. Att ta den på allvar även när det betyder att trotsa omgivningen och dess konventioner.
Cecilia Neant-Falk, dokumentärfilmare, är född 1971 och uppväxt i Karlstad. Hon har studerat film vid ”Ecole Supérieure de Réalisation Audiovisuelle” i Paris och journalistik och filmvetenskap vid Stockholms universitet.
Cecilia Neant-Falk har tidigare gjort dokumentärfilmen ”Väninnor – berättelser från garderoben” (1997, medregissör Nina Bergström) som belönats med ett flertal internationella priser. ”Du ska nog se att det går över” är hennes andra film.
MY: >>Vadå berätta? När ska jag berätta det? Nä, aldrig i livet! Och vet du hur många vi är i vår släkt? Min mamma har sex bröder, min pappa har två bröder. Alla har minst två barn, och så fruar och så mormor och morfar och så några av deras vänner. Det är alla de som samlas. Ska jag ställa mig upp där för 40 personer. Och säga att ”jo, jag skulle bara säga det att jag är lesbisk”… Det kan man ju omöjligt göra ju, det är ju för fan helt hemskt.<<
JOPPE: >>Jag har inte berättat det för mina föräldrar än, fast jag tror att de vet, för att jag har ju haft flickvänner. Jag är nästan helt säker att mina föräldrar har sett oss kyssa varann. Och så hade jag tänkt att jag skulle berätta varför jag hade kameran men det har jag inte lyckats gjort heller och jag vet inte varför. Men de antog att det var för skolan som jag hade den och jag orkade bara inte säga att det inte var så.<<
NATALIE: >>Första gången överhuvudtaget man kysste en tjej vet du, det var ju… då var det som att…Wow…det här är vad jag kallar kyssas! Allting föll på plats på nåt sätt och jag kände att det här är rätt för mig!<<
